I går var jag på kosläpp. Det var mycket trevligt. Det gör mig dock alltid lite depraverad att befinna mig i naturen utan att kunna namnge sakerna runtom mig. Alla blommor är liksom bara "blommor" för mig - inte vitsippor och tusenskönor och penstemoner. Samma sak med träd, fiskar och fåglar: jag har verkligen ingen koll, utan kan endast sluta mig till att fåglar är "fåglar" på grund av att de bär en viss wittgensteinsk familjelikhet.
Det känns som att alla gamla människor har koll på träd och blommor. Malena tillspetsar att i framtiden kommer vi inte göra skillnad på djur heller: vare sig det är en hund eller en ko kommer man urskiljningslöst referera till dem som "djur". Första terminen av min lärarutbildning tog en föreläsare med oss till skogs och pekade på barr och kvistar. Jag uttryckte med hela mitt väsen en fnysning inför detta infama spektakel. Föreläsaren undrade då hur en svensklärare nånsin skall kunna få maximalt utbyte av exempelvis Harry Martinsson utan att känna till salvia, mynta, lavendel och isop - för att inte tala om de blodröda, buskiga amaranterna!
Jag ger honom retroaktivt rätt och avlägger ett slags löfte om att på min ålders höst lära mig mer om fåglar, fiskar, träd och blommor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar