Purgatorio

Eftersom Janson hade för vana att sova på annat håll under sin korta men intensiva sejour har jag haft god tid att ägna vargtimmarna åt att bekanta mig med mina RIKTIGA polare: snusarna. Men i dag har någonting hänt! Snusen ligger där den ligger, men jag reagerar inte på den. De vilar stumma under läppen som de avhängiga ting de egentligen är, i stället för att - som brukligt äro - smälta samman med kroppen i en vällustens symbios. Ändå fortsätter man att snusa, men det är alldeles som att lägga snus i munnen på en död. Kanske har jag avlidit. Jag vet inte. Men det känns jävligt Söndag att det är just så. Veckans limbo och allt det där. Nu ska jag duscha.