Jag minns (nåja) en av hybris överspänd kväll anno 2008 (http://kryddhyllan.blogspot.com/2008/02/s-gr-beslutsamhetens-friska-hy-i.html) när jag gick hem knallfull från en fest, och vid hemkomsten gav mig fan på att läsa klart slutet på Stephen Kings Lida, vilken vi då i hemläxa från skolan var ämnade att ta i vår försorg.
Enär jag var upp-över-arselröven-plakat kunde jag inte tillgodogöra mig en ynka stavelse; något som blev smärtsamt uppenbart morgonen efter, när jag inte hade en tillstymmelse av levande minnen från den avverkade texten.
Lustigt nog har Stephen King enligt egen utsago själv föga minnen från författandet av romaner kring denna tidpunkt, och kan således knappeligen minnas att han skrivit skiten. Så vad kallar man en sådan konstupplevelse, som varken skapare eller läsare kan erinra? En bra jävla fest, kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar