Per:
Värsta fyndet, hittade en 50 år gammal brun portfölj hos mormor som jag fick
Gustaf:
Den har du ju lovat till mig tidigare.
Per:
Inte den, det var den Johan hittade i ett dike som mamma har bränt upp. Mitt släktfynd får du inte :p
Gustaf:
Du är skyldig mig en brun portfölj. Jag ska ha den.
Per:
Nej, den får du inte. Min mamma har bränt upp den du skulle fått. Jag lovade dig ju inte en allmänt, bara om vi hade kvar den gamla. Så glöm det :)
Gustaf:
Den kommer att bli min. Sanna mina ord.
Per:
Ska du stjäla den ifrån mig eller? Gåvan jag fick av min mormor.
Gustaf:
Jag skiter väl i vem du fick den av. Portföljen är min och jag tänker erövra den, kosta vad det kosta vill. Så är det bara.
Per:
Du är ju dum i huvudet du. Du har inget som helst löfte på den. Jag sa: OM jag hittar våran gamla portfölj ska du få den, det här är inte våran gamla.
Gustaf:
Portföljen. Utanför min dörr. Senast söndag 23.00. Annars kommer det inte vara mormors röst i luren nästa gång du ringer henne.
Per:
Ha! Jag ringer aldrig mormor ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man ser tydligt hur jag först antar att du skämtar till att jag tror du menar allvar för att tillslut anta att du skämtar igen.
SvaraRaderaHahah. Du är tacksam att luras med
SvaraRaderaahahahah, jag skrattade gott
SvaraRaderaJag tycker att: "Ska du stjäla den ifrån mig eller? Gåvan jag fick av min mormor." är roligast; en ynklig vädjan till empati
SvaraRadera