Senhöstlabyrint (sms)

Joel:
Tänk om ett barns infama skrik och gråt är fullständigt berättigat och det är vi andra som ständigt förtränger vår livsångest?
Gustaf:
Javars, fast å andra sidan är det väl alldeles som att beängsta sig över kylan eller hösten eller andra saker som man liksom VET måste hända, och VET är jobbiga.. Kyla är kallt, hösten är tråkig och alla ska vi dö, men so what liksom
Joel:
Det där är bara en vuxen och av livets makter bruten och slagen man som talar, barnet inom dig skriker och gör uppror, sparkar med alla krafter omkring sig och vägrar att acceptera livets spelregler som de är oss givna. Men barnet inom oss förlorar alltid till slut.
Gustaf:
Ja precis. Och frågan är vem som egentligen gynnas av att jag lever jävel; kylan, hösten och döden kommer ändå. Det är väl helt enkelt det man inser
Joel:
Att bli vuxen är att kapitulera
Gustaf:
Och att bli gammal är att låta sina drömmar dö
Joel:
...alltmedan Döden, Kylan och Hösten utbringar en skål för ännu en slagen själ