Säg till Viola att hon lyser

Såg på Debatt i går; Sverige har ju alltså fuckat upp sina relationer med Turkiet, vilket känns fullkomligt naturligt eftersom jag planerat att bo där i höst. Det är Gud som vill testa min hängivenhet. I övrigt återfanns bland panelhönorna en ung bloggerska vid namn Olgaisabelle, vilket ju var ett synnerligen uppfinningsrikt dubbelnamn som till och med valt att skippa det tröttsamma bindestreck som vanligtvis är legio inom genren. Jag besökte en queerutställning för några veckor sedan där något slags transvestit hävdade att de namn vi ger oss själva är mer sanna än de namn våra föräldrar tillskriver oss, och jag kom att tänka på att jag ju själv kallar mig Gustaf med F sedan 2007, fastän mitt pass strängeligen förordnar att jag heter Gustav med V och inget jävla annat. Hela den där "Gustaf med F"-grejen är del av en ganska pretentiös fas som jag förutspår kommer avmattas, men det är heller inte dags för det än, och det finns ingenting jag kan göra för att påskynda processen. Enligt uppgift har Joel redan utsett ett namn till sin framtida son, men det namnet är så hemligt att han inte tänker berätta det för någon, inte ens för sonen själv. Men kanske är det bäst att inte döpa sina barn över huvud taget utan själv låta dem bestämma vad de vill heta när de uppnått myndig ålder. Eller också borde man få byta namn ungefär som man byter persedlar; namnet en attiralj ej väsensskild från kravatter och bågar med fönsterglas. I så fall ska jag nog heta "Keith" i helgen; känns som att det kan passa mig.