I går återvände jag till Vännäs - O Vännäs, så sågo jag dig åter! - och höll för en gångs skull i en ordentlig presentationsövning, där barnen fick skriva frågor till mig på anonyma lappar som jag sedan läste upp i det fysiskt verkliga rummet. De undrade ifall jag ägde en hamster, och frågade vad jag egentligen var för slags posör, som talade "stockholmska" när jag ju i realiteten kommer ifrån Boden - Ja se, av barn och dårar, får man höra sanningen! För att mota Olle i grind namedroppade jag lite sådär lagom beskäftigt några dataspel jag brukar lira (denna skamlösa populism bemöttes av idel applåder).
Det går sällan en praktik utan att jag får frågan om jag känner Brolle (det gör jag inte men jag tror min bror slogs mot honom en gång) och så också denna; i brist på vettiga referensramar blev jag även rent fysionomiskt liknad vid sagde trubadur. Vad nytt under solen! Verkar i alla händelser som att det kan bli en trivsam praktik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När jag vikarierade på Minervaskolan kom en tioårig kille fram till mig i korridoren och undrade om jag gillade Harry Potter. "Gör jag väl", svarade jag. "Det syns på din tröja" sa pojken och pekade på min tröja - som inte på en fläck påminde om en Hogwartsuniform. A propos dig och Brolle.
SvaraRaderaMen är det inte då vår uppgift såsom lärare att se till att bredda ungdomarnas referensramar så att de kan driva gäck med folks utseenden på ett mera ärtigt, och populärkulturellt creddigt, vis?
SvaraRaderaÄr det från det ena till det andra examensarbetet du sysslar med nu, Isak?
Ja, as of yesterday är det det jag sysslar med. Jag står och velar över vad jag ska göra... Fast det här med att utveckla elevernas disskompetens känns ju som ett sorgligt förbisett område inom den pedagogiska forskningen.
SvaraRadera