Konst föder konst! (eller åtminstone halvdana imitationer)

Har bevistat en uppsättning kvällsföreläsningar om konsthistoriens virtuoser på Umeå folkuniversitet de senaste veckorna: Rembrandt, Goya, Pollock, Hopper, Warhol... etc. Klientelet har bestått av jag och Malena och diverse hurtiga "sixty-something"-människor. Jag har ingen som helst koll på gamla människor, men de utgör en väldigt mottaglig publik: hmm:ar instämmande och flämtar av hänförelse åt den stumma resignationen i Munchs Döden i sjukrummet.

Under ett halvtidsfika hamnade vi bredvid föreläsaren tillika konsthistorikern Ivar Tornéus. Föga förvånande visade det sig att han själv haft vissa konstambitioner men i brist på bl.a. talang fått nöja sig med att undervisa om företeelsen i stället, ungefär som misslyckade rockstjärnor tenderar att bli musikkritiker. Och författare som inte håller måttet blir desillusionerade svensklärare.