I väntan på att minnet skall bleka

Det inträffar inte särskilt ofta, men det finns stunder - som för nån vecka sedan med Per inne på Ica - då man helt och hållet tappar koncepten gällande tid. Man vet i någon förvirrad sekund inte om det är prunkande vår eller kargaste vinter ute, det hade lika gärna kunnat vara oktober som april, och i det där tidlösa vakuumet riskerar man onekligen att blamera sig i den vardagliga svängen, genom att föreslå ett parti krocket där man borde initerat en bandymatch, eller högtidligt predika söndagens fridfullhet när man i själva verket borde ha kommit med förslag på lämpliga förlustelser en fredagkväll.