Fick ångest över något i dag, sedan glömde jag bort vad ångesten grundade sig i. Men ångesten försvinner ju inte för det. Så nu försöker jag hitta någonting att applicera den fördömda ångesten på.
Baltutlämningen, kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min ångest är en risig skog
SvaraRaderadär blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!
Jag sitter och glor under torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart still under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken.
Just så
SvaraRadera