Espresso

Nu är jag tillbaks på jobbet - sitter och njuter av deras nästan parodiskt starka bryggkaffe. Det är verkligen löjligt starkt: "fosterfördrivande", som min mamma brukar säga. Fast liksom på ett bra sätt.

Här är en häpnadsväckande trivial dikt Tranströmer skrivit om kaffe:

Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.
Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.
I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen
som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen.