Känns alltid lite grand som att hela världen står på brinken till att rasa samman när jag är bakfull. Alltså - jag mår inte dåligt eller så (eller rättare sagt så mår jag alltid lite dåligt, vilket gör att en bakfylla hit-eller-dit är mig tämligen egalt) men hela dagen präglas av en föraning av "impending doom", som skulle en bomb vid vilken given sekund som helst brisera utanför mitt fönster och det förbannade kriget rulla in. Det känns kort sagt som om allt när som helst kan braka åt helvete.
För att stävja denna oroskänsla gör man bäst i att gå under jorden, inte prata med någon och spionera på resten av världen genom persiennerna. Man kan även titta på Stjärnorna på slottet, för det är alldeles lagom småputtrigt och könlöst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här är det mer som om livet skulle kunna starta just nu, när natten är i sin linda.
SvaraRaderaFast nog känner jag igen känslan av att gå under jorden, den kommer för mig lite senare, när ljuset skymtar in, gryningen vill skrämma liv i vad som helst som gömmer sig bakom stängda och mörka fönster.
Är du en vampyr?
SvaraRadera