Lars Noréns dagbok har sina små ögonblick då den skiner till av klarsynthet och avgrundsdjup sorg mitt bland all kyckling theriyaki och minestronesoppa (den hade bara behövt trimmats med sisådär-en-tusen-sidor). Nyss uttryckte han stolthet över sin livslånga fejd med Dagens Nyheter: "Jag vill inte bli älskad" skriver Norén, ety att bli älskad leder till att man blir inställsam och feg. Det låter hemskt och outcast-romantiskt, men kanske har det något slags bärighet, i alla fall när det handlar om konstutövande.
Sedan blir han förälskad i en trettio år yngre kvinna, och då får ju en annan stånd, eftersom att det känns som jag läser Lundell.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar