Jag vet inte riktigt var jag har min nya kurs - och det är lite eggande. Ena stunden vill jag avfärda fanskapet som oväsentligheter, i andra stunden levereras jag dräpande sanningar från katederhåll som kullkastar mig och min morgontrötta avmätthet. I dag talade min föreläsarinna om sexualitet på ett spännande vis, om än i form av ett obetydligt sidospår: att den kanske inte var friare förut även om vi skaffat oss Sex and the City och Pridefestivaler, att gränsen mellan det offentliga och privata (i enlighet med Hanna Arendts dialektik och på dimmiga helgkvällar ideligen bevisat i denna blogg, ehheheh) suddats ut och kanske kanske har det gjort friheten till någonting illusoriskt, eller rentav ett slags tvång, där sociokulturell veckotidningstvagning fått oss att tro att vi bevisar vår frihet genom att raka röven och rita kartor över hur många klasskamrater vi knullat.
Jag håller inte nödvändigtvis med henne, men det var upplyftande att höra någon ta strid för att sexualiteten var friare på 1600-talet.
Däremot är jag utled på användningen av ordet "social"; läste någonstans att det förvandlats till en bredhalsad slasktratt för vad-fan-som-helst och det kan jag onekligen skriva under på - enligt Hanna Arendt har det slarvigt nog kommit att beteckna både det privata och det offentliga på ett gravt onyanserat vis (hon var även ihop med den av Kryddhyllans enträgna läsare redan kände Martin Heidegger http://kryddhyllan.blogspot.com/2009/06/billy-blev-forbannad-och-stack-ivag.html vilket är spännande eftersom Arendt var judinna och Heidegger i sin tur företrädde en ideologi som anser att sådana kan jämställas med råttor och smittobärande skadedjur).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar