Dagens erinran av döden

Såg efter påtryckningar Independence Day i lördags, ehuruväl jag egentligen var fundamentalt osugen på den filmen, och när eftertexterna rullade så kände jag verkligen att denna film tänker jag aldrig någonsin se igen. Sedan fick jag lite existentiell svindel när jag insåg vad det faktiskt betydde: jag kommer att dö utan att ha sett Independence Day en gång till, vilket i sak inte gör särskilt mycket, men det innebär ju också att jag med andra ord inte kommer att leva för evigt. Jag kommer oundgängligen att måsta sålla när det handlar om vad jag gör med mitt korta liv. Det var en jobbig tanke som jag slog bort genom att spela dator och snusa.