Att skriva är att välja och att förvandla

Ibland läser jag gamla inlägg i den här bloggen och vissa episoder mår man ju jävligt dåligt av eller skäms över men många gånger garvar jag högt högt, och tänker att om den här bloggen inte vore min så skulle jag verkligen älska den, för det är liksom PRECIS MIN HUMOR! Vilket ju inte är så jävla märkligt förstås - är det egentligen möjligt att tycka att man själv är tråkig? Eller snarare - att tycka att sakerna man tycker är roliga, är tråkiga? Jag undrar hur länge jag skall fortsätta med det här s.k. "bloggandet" (känns det inte, i ärlighetens namn, rätt jävla 2007?). Varför blogga över huvud taget? Ja, jag säger som Pontus Revinge i Mordets Praktik: För att röra händerna, tänkte jag. För att låta fingrarna löpa och forma de krumelurer som bilda ord, som bilda – ja vad? En sorts liv kanske.