Dagens definition av konst XXXIV

"Ett sätt att tänka."

- Ernst Billgren

I don't like mondays

I dag infaller den föreläsning jag sett fram emot hela kursen - nämligen den som berör Sartre och existentialismen. I övrigt är jag ensammen; min kille har åkt in till Stockholm för att gå på Grönan med sin tjej. Vi har en spännande dynamik i hemmet, jag och Janson. Den senare är strikt materialist (utan att veta om det) och förespråkar vetenskapen i alla skeenden; jag själv försöker vara ett slags motvikt genom hobby-filosofiskt flummande, och det brukar bli ganska spännande, särskilt om vi har ett par under västen, och oftast uppnås equilibrium men inte alltid, precis som det bör vara.

Lördagnatts-sms från Joel, som nyss genomfört spelning på Peace & Love-festivalen

Joel:
Hur hanterar man lycka? Svara, berätta, förtälj, avslöja, meddela, SVARA!!! Mitt liv är en glimmande jävla saga och den kommer att berättas en gång och aldrig mer, och det är nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu nu NUUUUUUU!!! Det levande livet som VILL VILL VILL VILL VILL!!! Jag lever det NU! hur gör man?!?

Lie to me

Nästan varje gång jag hamnar i en social situation med en ny människa så nämner jag (eftersom härkomst ofta är en av de första sakerna som kommer på tal) att min hemstad Boden blev framröstad till Sveriges tråkigaste kommun i P3 för två år sen. Jag har ingen aning om detta är sant eller ej. Jag har för mig att jag hört något liknande, men det är nog - givet att det är sant - i så fall snarare åtta eller tio år sedan. Men uttalandet tjänar sitt syfte; den andre personen får skratta lite artigt, och man framstår som en skön, distanserad snubbe. Så frågan är om det egentligen spelar någon roll om det är sant eller ej. Tankarna - såväl sanna som osanna - svävar fritt i den osinnliga världen, vi fattar dem, och gör dem till våra föreställningar. Och om detta råkar vara felaktigt så är det i alla fall en obetydlig förlust, eftersom det får oss att ha så trevligt ihop.

1900-talsfilosofins Pete Doherty

När man utvärderar 1900-talets filosofiska tänkare är det nog Ludwig Wittgenstein som i slutändan framstår som allra mest rock n' roll. Wittgenstein var bångstyrig och otrevlig, dissade filosofiska traditioner, svängde sig med kryptiska aforismer och sade åt samtida filosofer att det var lönlöst för dem att nånsin förstå vad han menade.

Mest rock n' roll var dock när han i samband med sitt ungdomsverk Tractatus Logico-philosophicus (1922) hävdade att han i och med denna löst filosofins uppgift och drog sig undan till en enslig bergsby (dryga tio år senare återvände han dock för att konstatera att hans tidigare verk var käpprätt åt helvete fel, men den fadäsen utelämnar vi).

Wittgenstein skall ha credd för att han stack ut hakan på detta sätt: publicerade sitt verk och därefter ansåg över två tusen års filosofi löst, och ytterligare spekulation överflödig. Det får mig att tänka på några textrader från Dr. Dre när han släppte albumet 2001 på skivbolaget Aftermath Entertainment:

"This is the millenium of Aftermath
Ain't gonna be nuthin' after that
So give me one more platinum plaque
Then fuck rap - you can have it back"

Jävligt Wittgenstein, asså.

Så du vill bo på Easy Street

I går, när jag drack öl med goda vänner på Norrlands nation, så stötte jag ihop med den jag tror var Uppsalaprofilen H.P. Burman. Det som gör H.P. Burman till en profil är att han är förkroppslingen av "Den Gustav Forsblomska drömmen" - dvs. att vara evig student.

H.P. Burman är gammal och skäggig - man skulle med fog kunna påstå att han har en "Hans Scheike-thing" going - och har alltså läst vid universitet sedan Adam var länsman: ekonomi, juridik, idéhistoria och ett antal språk, för att nämna några. Och trots dennes höga ålder sitter han alltså på en nation, en tisdagkväll, och dricker öl som vilken nyutexaminerad gymnasiestudent som helst.

Man skulle kunna kalla H.P. Burmans öde för sorgligt; man skulle kunna angripa honom för att vara rädd för vuxenlivet; för fasta jobb; för att inte kunna dricka öl på nation en tisdagkväll. Eller så kan man tycka att han är en rätt skön katt.

Hursomhelst har jag svårt att föreställa mig hur utled han måste vara på samtalsämnen i stil med "fan vad lite folk det är i Uppsala på sommaren jämfört med terminerna" och "vilken nation är den bästa egentligen?". Sådant har ju till och med jag hört till leda - och då har jag bara varit här tre veckor.

Dagens definition av konst XXXIII

"Ett begrepp som konst låter sig omöjligen sammanfattas av en övergripande definition och därför bör vi nog skrinlägga alla försök att kortfattat fånga konstens 'väsen' - men däremot bär alla former av konst en familjelikhet som vi kan förstå och enas om genom vår tillämpade användning av språket i våra liv."

- Fritt efter Ludwig Wittgenstein

Midsommar 09

Midsommarlunch - och jag har på sistone utvecklat ett nytt slags tics, nämligen det att dra mig tvångsmässigt i håret, som förevisas i perfekt utförande på ovanstående bild.

Sen agerade jag grillmeister ett tag, och lurade folk att tro att jag var manlig.

Resterande delen av kvällen spenderade jag stekandes invid midsommarstången. Kan ni hitta stekaren på denna bild? Två ledtrådar: 1) vit skjorta 2) näven i vädret

"Dagen efter" valde Leg. Läk. Erik Janson att ta det säkra före det osäkra och jag utsattes för en kortare läkarundersökning.

Tydligen har man även en reflex i armvecket - åtminstone påstod denne kvacksalvare det.

Jag passerade med beröm godkänt och erhöll en faderlig klapp på huvudet av doktorn. Minuterna senare utfördes rektal palpation.

Dagens definition av konst XXXII

"Konst är det enda som fortfarande har ett visst värde för folk, trots att den är immateriell."

- Elfriede Jelinek i De utestängda

Visst är kärleken stor

Eftersom jag inte gillar bloggar som ägnar sig åt minutiösa återgivelser av verkliga händelser tänker jag nöja mig med att konstatera att midsommarfirandet var väldigt lyckat.

Och glasen glittrar tyst på vårt bord

Nu åker vi söderut på bara ett par timmar: öl, nubbe och sill är införskaffat. Jag tycker ganska mycket om sill, men försöker att inte göra en alltför stor grej av det. Varför? Därför att jag inte vill sticka ut hakan på något sätt. Därför att folk blir så fientliga när man gör grejer av saker. Därför att jag inte vill försätta mig i en position där folk känner att de inte vill ge vatten på min kvarn, och därav måste inta ett defensivt förhållningssätt mot mig.

Men frågan när det kommer till maträtter som sill, kräftor - ja, framför allt surströmming! - är ju egentligen vad som är mest störande: 1) Folk som hetsar jävligt mycket om hur jävla gott det är med surströmming, som gärna vill att ALLA I DERAS NÄRHET ska ha klart för sig att här har du att göra med en rejäl jävla kvinna/ karl, som förmår avnjuta denna fisk, men som tycks njuta mer av akten surströmmingsätande än smaken av maträtten, eller 2) Folk som i vuxen ålder ondgör sig över den "uräckliga stanken" och gnäller om "uuuh hur kan man äta rutten fisk" och håller för näsan och viftar med händerna och i slutändan får sitta vid barnbordet och äta Denniskorv med skitungarna. Eller så är det sådana som jag, som inte törs välja sida.

Billy blev förbannad och stack iväg

... Vi läste inom parentes om Heidegger på sommarkursen, det var kul, Heidegger var en nazistisk filosof, eller kanske snarare en filosofisk nazist, som sågade hela den västerländska filosofins historia eftersom han ansåg att man ägnat sig åt att diskutera metafysiska frågor i stil med "vad är gott?" och "vad är sant?" när man i stället borde fråga sig "vad är är?", vilket tråkigt nog förblir omöjligt att definiera eftersom vi oundvikligen bär på det bagage som vår historia och vårt språk utgör, men ingen har tagit Heidegger på särskilt mycket allvar förrän relativt nyligt, eftersom nazister äter spädbarn, men Ingvar Kamprad var ju typ också nazist, och det förhindrar väl inte att Billy är en rekorderlig jävla bokhylla, tillika en låt av Per Gessle (som dock inte är sådär jättebra).

Let's see what this love can do

I dag ondgjorde sig en kulturskribent på DN (hädanefter handlar bloggen bara om vad folk skriver i DN) om den-hära-Paris-Hilton och menade att "vad tusan är hon känd för egentligen - annat än att vara rik??". Det kändes ungefär lika daterat som ett twitterinlägg om svininfluensan kommer att kännas 2013.

I morgon åker jag till Västervik för att fira midsommar med allsköns stekare. He-he-he-heeeyooooo.

Dagens definition av konst XXXI

"Konst ska ge energi, inte kväva den."

- Gustav Forsblom (apropå det jävla mediatjatet om Odell)

Världens ömma likgiltighet

I dag recenserade DN Albert Camus Främlingen som kommit i nyupplaga med upphottad, mer minimalistisk, översättning. Det är en alldeles förträfflig bok; en av mina absoluta favoriter, faktiskt. Läs den och känn er härligt likgiltiga, och ta sedan era liv.

Lascia chio pianga

Säga vad man vill om det estetiskt uttjatade i nyttjandet av kombinationen svartvit film, extrem slow-motion och smäktande klassisk musik: anslaget i Von Triers Antichrist är trots allt det mest betagande jag skådat på bioduken på ett bra tag.

Och det vägs ju upp med mer originella grepp också. Som att ejakulera blod och klippa av sig klitoris med kökssax.

Sommarens kurslitteratur reder ut begreppen

"Det vore rimligt, om läsaren förväntade sig ett svar på frågan om vad logisk analys innebär. Svaret kan emellertid inte ges. Definitionen av den logiska analysen är i sig ett problem för den logiska analysen."

'Cause when she leave yo' ass she gon' leave with half

Anela säger att i händelse av att vi gifter oss vill hon att jag skall signera ett pre-nup som innebär att jag inte får alla hennes pengar vid skilsmässa. Detta eftersom att Anela sannolikt kommer att tjäna multum som samvetslös jurist, medan jag själv är en fattig humanistkyrkråtta. Egentligen vill jag ju helst bara vara en halvalkad hemmaman. Vifta lite avmätt med en dammvippa uppåt fönsterkarmarna. Lämna ungar på dagis. Sitta i fåtöljen och beställa hem grejer från TV-shop. En genuskämpe, jag.

I morgon är det eventuellt finlandsfärja!

Mardrömmen

I går var det minsann fest. Vi såg bland annat Joels band Frantic Sunday uppträda på Katalin - mycket bra! Kvällen avslutade jag och Janson med SMS-roulette. Här är ett axplock av vad jag tvangs skriva, och till vem:

Emelie Berg:
Kan du aldrig lägga dig och inse att DU inte alltid har rätt? Tjo tjim!

Alexander:
Tråkigt att man nuförtiden inte kan fira nationaldagen utan att bli kallad för rasist, visst är det sjukt!

Daniel Hult:
"Kall kall pingui, kall kall pingui...", fy tusan vad fräcka dagens reklamfilmer är Hehe Hehe

Martin:
Tänk om alla kunde respektera marknaden och låta den göra jobbet, sann kapitalism är allt vi behöver. För vem vill vara styrd???

Marie Mandel (ingen aning vem detta är):
Jag säger som Rod Stewart i sina glansdagar: Skönhet är själens spegel, och du är min Pegasus

Janson hade en teori om att det är jobbigt att skriva just den här sortens SMS, därför att de är ett slags uttryck för den sortens människa som är ens värsta mardröm att själv bli. Och det är, enligt Janson, en obildad tvättstugukärring med fyra barn i Bagarmossen som är gift med en riktig campingpappa som tar en kvällsgrogg i den hopfällbara plaststolen och konstaterar att: "Nog fan kan man ta att sjunollor smakar lite illa - det är ju fan så mycket mer yrsel i dem!"

Kapten Kidd

... Känns för övrigt inte Piratpartiet mest som ett barnsligt och populistiskt missnöjesparti understött av små skitungar som vill fortsätta stjäla konst utan att komma med något vettigt förslag på vad som ex. kan ersätta CD-skivan, för skitungarna är egentligen inte ens ute efter en lösning som gör att upphovsmännen får BETALT FÖR SITT ARBETE, de vill bara att allt ska vara gratis, och plötsligt blev DET den viktigaste frågan eftersom det här med sjukvård är så tråkigt och min eventuella pension ligger ändå så långt bort, men jag vill se Tranformers 2 NU NU NU och jag vill inte betala för det, ety sådan är min medborgerliga rätt, men jag vill själv ha betalt när jag arbetar och jag vill att ALL konst ska vara fri men jag startar ändå en grupp på Facebook som heter "Don't steal my pics, they are MINE, Facebook!", för då handlar det ju faktiskt om mig.

Idioter.

Som dröm var den vacker att få

När man kliver in på Universitetshuset i Uppsala vari jag bedriver min sommarkurs i 1900-talets filosofi kan man som emblem på väggen läsa:

Att tänka fritt är stort
Att tänka rätt är större

Skulle detta skrivas i dagens relativitiska, post-modernistiska flumsamhälle skulle man troligtvis anse det större att tänka fritt (för vad är egentligen "rätt" osv osv bla bla). Men någonstans finner jag det så härligt konservativt att fastslå att nåja, det är väl rart att låta tankarna flöda fritt, men det måste ju trots allt vara korrekta tankar det handlar om!

Med Uppsala kan jag nog förlåta alla såna där uppsvullna och halvmossigt högtidliga gester och manér, eftersom Gustaf Fröding är begravd här och ekträden är så fina.

Nästan som en sån där twitter

I morgon flyttar jag till Uppsala för att läsa sommarkurs. Hej då.

Mannen i den vita hatten (6 år senare)

I går inföll studenten. Alla ser alltid så jävla glada ut på sina studentvagnar. Jag minns min egen student. Jag kunde inte förmå mig till att hurra och sjunga. Jag visste inte riktigt vad tanken var att jag skulle hurra och sjunga för. Sådant är livet för oss födda utan drömmar, som ej heller förlänats en ointelligens stor nog för att inte inse att våra liv suger.

David Carradine - Vila i frid

Aftonbladet rapporterar att David Carradine är död - troligtvis till följd av en misslyckad stryprunk på ett thailändskt hotellrum. Det känns... Ovärdigt. Men framför allt är jag frapperad av insikten om att 72-åriga män fortfarande kan onanera. "Du ser på äldre människor ur ett eländesperspektiv och det är aldrig bra" säger Lasse - indoktrinerad av socionomsk kurslitteratur - när jag vill vädra frågan i hemmet.

Asså så SJUUUK humor ändå

Gustaf:
Mitt liv är skönt. För en utomstående kanske det framstår som rena drömmen. Men det är inte enkelt, ska jag säga dig. Det är få som skulle klara av det.
Martin:
Ingen, jag säger INGEN, skulle klara av att gå en mil i mina skor. Ändå hör jag inget annat än: "Martin Hansson lever så skönt", "Martin Hansson har ett så skönt liv" osv... men INGEN skulle klara av det, JAG SÄGER INGEN
Gustaf:
Ingen skulle klara av att så mycket som röra sig en millimeter i mina skor... Jag brukar dare:a folk... Be dem ta på mina skor, och sen röra sig en jävla tum. Tror du de kommer nånvart? NEJ. De är fastkilade i det jävla golvet
Martin:
När jag säger att ingen kan gå en mil i mina skor så är det ett talesätt. I verkligheten kan folk knappt gå vid min sida, när jag går i min skor. Som om människor, i närheten av mina skor, då jag har dem på mina fötter, blir kraftlösa, får hjärtklappning, svettningar mm. Ibland faller folk ihop när jag går förbi dem, i mina skor, på stadens gator och torg. De tar sig för bröstet eller huvudet, de skakar, kräks... En del berättar om känslan av att varenda muskel i kroppen kontraherar då jag går i deras närhet med mina skor. Vissa säger att de inte ens kan titta på mina skobeklädda fötter; en brännande känsla i ögonen blir för mycket för dem att klara av. Somliga har berättat historier där mina skor stått i skohyllan, som vilka skor som helst, men sen har jag satt dem på fötterna och en isande känsla av obehag exploderar i personerna i min närhet. "Walk a mile in my shoes, just walk a mile in my shoes... Before you abuse, criticize and accuse... Then walk a mile in my shoes." Det är väl lite av mitt mantra.

Nu var det 2010

Snart är det 2010 (tjugohundratio? tvåtusentio?). Jag och Uffe och Hult har spenderat en del tid de senaste dagarna med att försöka utvärdera 00-talet - och förutspå 10-talet. Det vi är sammantaget överens om, är att 10-talet bör innebära cyborgens definitiva genombrott på bred front.

Kroppslig augmentation har skridit längre och längre, blinda kan se med sladdar i hjärnan och digitala bilder, och roboten har vi sniffat på sen decennier tillbaka - för fan, Rocky Balboa hade en egen robot redan 1985 - nu vill vi ha en robotjävel i våra hem. Sammantaget var 00-talet mest nätmobbing, fildelning och islamofobi. Men 10-talet är årtiondet då träldom blir okej igen.

Paulie i Rocky IV (en poster-boy för teknikens under) låter - föredömligt nog! - robotjäveln blanda groggen, anno 1985.

We don't need no education

Ett flyktigt ögonblick trodde jag att det stod: "Skärpta krav för särskrivning i skolan".

Det här med att vara ledig, va

Det är ju rätt tråkigt egentligen. Man suktar efter fri tid, men sen när den kommer så sköljer rastlösheten in. Att se på TV pallar jag inte (det måste vara all reklam). Datorspel känns barnsligt. Läsa funkar ju, men det blir ju också rätt tradigt efter ett tag. Det finns ett slags människor, typ Emilia, som kan vara lediga hur länge som helst och aldrig uppleva den här rastlösheten. Hur fan gör ni?

Det som återstår är väl typ att skriva en bok och sätta upp jobbiga deadlines för sig själv.

Veckans sämsta dagar i turordning, sammanställt av jag, Fidde och Uffe

1. Tisdag (världens största in-between day: vad är poängen?)
2. Måndag (jobbig omstart med hela jävla veckan framför sig)
3. Söndag (förvisso en ledig dag som dock blir skit p.g.a. ångest för måndag och tisdag)
4. Torsdag (rätt mjäkig företeelse, dock ett steg närmare helgen)
5. Onsdag (nu börjar det likna något: veckans vändpunkt, dessutom lill-lördag)
6. Lördag (ledighet - dock lite ångest för att det snart är söndag)
7. Fredag (hela helgen framför sig med förhoppningarna i behåll... fullkomligt oöverträffad i sin genre)

Dagens definition av konst XXX

"Konst äger inte något värde i sig."

- Torbjörn Tännsjö

We die only once (and for such a long time)

I senaste numret av Café säger Moneybrother angående att vara 34 år gammal att: "Tills alldeles nyligen var jag alltid yngst, vem jag än träffade, vad jag än gjorde, så var jag yngst. Nu är jag plötsligt inte det längre. Jag vet inte ens när det hände", och det där kan jag verkligen känna igen mig i, men i mitt fall redan från dess att jag fyllde 24.