Mary Shelleys dröm syr en sicksacksöm

Gjorde det infantila misstaget att läsa Frankenstein på det knarrande motherfuckin' spökhus som är Vindarnas Hus i Övik. Tittade under sängen innan jag somnade. Snart 25 - och jag tittade under sängen innan jag somnade.

Det finns ett litet, litet fönster i trapphuset med utsikt över Framnäsholmen och klipporna runt Örnsköldsviksfjärden. Jag kallar fönstret för Tamburinluckan, för att titta ut där ger mig samma känslor som när jag lyssnar på Dylans Tambourine Man.

Fem saker jag ska göra innan 25

1. Sluta lyssna på musik. Eftersom musik hör ungdomen till. Det finns någonting oklädsamt spralligt och livsbejakande över hela musikbegreppet. Ingenting som passar sig för en vuxen man.

2. Avstå från okynnestittande på filmer och – framför allt! – på allsköns TV-serier. Om man nödvändigtvis skall titta på film kan man klä upp sig ordentligt och bevista biografen. Och då ska man jävlar i mig koncentrera sig på filmen också. TV-serier har jag över huvud taget aldrig gjort en vana av att titta på: äter ju flera jävla dygn, för helvete. På sikt planerar jag att helt och hållet byta filmen mot teatern.

3. Sluta med fildelning. Vilket blir enkelt, eftersom jag aldrig lärt mig hur man gör från första början. Vilket rimligtvis torde hedra mig; barnsligt att vara en jävla joltsörplande liten datanörd som kan soft torrents och skit.

4. Lägga av med ”mode”. Anpassa mig mot en mer tidlös look bestående av prestigelösa plagg. I förlängningen förpassa alla klädinköp till ”3 för 2”-erbjudanden på Dressman. Endast bära jeans om jag snickrar en altan eller kaklar om badrummet.

5. Bestämma mig för en jävla frisyr. Därför att ingen vuxen man med självrespekt någonsin skulle genera sig själv genom att ge utlopp för den impulsiva osäkerhet som signaleras i akten av att förändra sin hårstil.

När vi återsåg öarna

"I helgen träffade jag en intressant person, jag citerade bibeln för honom. Det slog mig precis att det är något av det konstigaste jag gjort på fyllan. Tragiskt nog är det säkert sista gången vi träffas och det är bilden jag lämnar av mig själv. Jag borde jobba med reklam..." skrev Anela på sin blogg efter första gången vi träffats.

Jag träffade också en intressant person på krogen i helgen - en kvinna som visst läste litteraturvetenskap. Det är inte så att jag var attraherad av henne eller någonting; hennes eventuella kön framstod av underordnad betydelse i relation till hennes åsikter om de Balzac.

Jag älskar alla människor som pluggar litteratur ganska förutsättningslöst. Varenda gång jag träffar en sådan när jag är ute så klamrar jag mig fast vid dem som en uppmärksamhetstörstande parasit för resten av kvällen. Jag bedömer att hon i förlängningen blev ganska mätt på mig. Kanske kände hon sig lite smutsig efteråt, som hade jag utnyttjat henne - inte rent fysiskt, utan som ett föremål för att fyllediskutera Flaubert.

Titta på den där clownen, han är alltid sådär

Björn Ranelid: "Du ska få höra en Ranelidsmening: ”När människans kropp är för liten, så skrattar och gråter den.” Kroppen kan inte härbärgera tårarna och skratten. Det är därför du blottar dig när du skrattar. Det är därför jag skrattar så mycket. Jag skrattar så mycket att jag lägger mig på gatorna. Mina barn säger åt mig att jag inte kan ligga där och skratta. Jag kan skratta i fyra, fem timmar."

... Och är det inte alldeles förträffligt roligt att föreställa sig Björn Ranelid, i våldsamma skrattkonvulsioner, liggandes på en gata - i fyra, fem TIMMAR (!) - maniskt, tvångsmässigt, så att tårarna rinner nerför ansiktet, alltmedan hans barn står bredvid och suckande, otåligt trampandes, frågar ifall de kanske borde börja röra på sig snart.

Huset med den överfyllda bokhyllan

Min bokhylla är full. Det innebär att varje gång jag kommer över en ny bok så måste jag kassera en gammal för att allting ska kunna få plats. Förra veckan fyndade jag Den unge Werthers lidanden på en bokhandel i Övik för bara fyrtio kronor. I flera dagar bävade jag inför hemkomsten, och detsamma gjorde förmodligen mina böcker, väl medvetna om att en av dem snart skulle forslas bort av en arkebuseringspatrull för att få sitt namn bortstruket ur protokollet och aldrig höras av igen.

I dag fattade jag det slutgiltiga beslutet. Ställde mig bredbent framför bokhyllan och gjorde ett sammanbitet och rationellt övervägande innan jag bestämde mig för att Herbjørg Wassmos Huset med den blinda glasverandan var den sämsta bok jag ägde (i tuff konkurrens med Paulo Coelhos Alkemisten). Så medan de andra böckerna pustade ut – tillfälligtvis förskonade sina liv i denna bokhyllans terrorbalans, i varje fall tills nästa traumatiska litteraturinköp – snöt jag ut frukterna av mina inflammerade bihålor mellan sidorna i Herbjørg Wassmo och kastade bokjäveln åt helvete.

Den nye Prometheus

I kväll skall jag giva mig i kast med att analysera Edward Scissorhands. "Det är väl mest bara en idiot som går runt och snörper med munnen", föreslår Johan. Au contraire. Jag tolkar Edward Scissorhands som Tim Burtons kommentar om den överblivne hantverkaren i vad som torde vara världens mest mättade bransch - Frisörbranschen. Det få vet är nämligen att varannan butik i hela Sverige är en frisörsalong. Och varannan är en pizzeria.

Dagens definition av konst XVIII

"Konst är inte vad, utan hur"

- Alexsandr Solzjenitsyn, genom romanfiguren Caesar

Som ung försökte jag vara emo

... Fast på den tiden fanns det förstås ingenting som hette emo. Men det var en under många år välfungerande presentationsbild på min Lunarstorm.

Utvärdering

Nej, det gick inte att supa bort en förkylning. Men det är, trots allt, roligare att vara sjuk full än att vara sjuk nykter (och roligast av allt är att vara sjukt full).

Snart är hon här, min nya du

I kväll ska jag göra en insats för modern läkekonst och utröna ifall det verkligen går att supa bort en förkylning eller inte. Återkommer med rapport antingen i morgon, eller sent i kväll.

Sjukgnäll och värdet av fasta punkter

Mot slutet av arbetsveckan blev jag förkyld. Vandrade runt febersjuk i ett soldammigt Örnsköldsvik som någonsin Raskolnikov och hallucinerade om att mörda folk. Jag avskyr verkligen att vara förkyld. Om jag fick välja mellan att vara konstant förkyld resten av mitt liv, eller döden, så vette fan vad jag egentligen skulle ha valt.

När jag kom hem vid 12-tiden träffade jag Micke på ÅC, iklädd rastafarimössa, på väg mot en eftermiddagsförfest. Det kändes betryggande konstant.

Dagens definition av konst XVII

"Konst är kraft."

- Judiska församlingen i Stockholm, Judiska teatern samt Paideia i samband med en konstutställning i dagarna

Villanelle om Övik

Varje dag den andra lik
Ett mänskligt liv att imitera
Drömmar dör i Örnsköldsvik

Gator tomma på trafik
Bortglömd som en svunnen era
Varje dag den andra lik

Övervintrad kustrelik
Askgrå himmel, snö och lera
Drömmar dör i Örnsköldsvik

En trollkonstnär utan publik
Ej leva - endast existera
Varje dag den andra lik

Mitt i natten hörs ett skrik
Men ingen här tycks reagera
Drömmar dör i Örnsköldsvik

Ett underverk av självkritik
Med ständig press om att prestera
Ja, sånt är livet på praktik -
Varje dag den andra lik.

En dag i lärarpraktikantens liv

Lever anspråkslöst i ett kyffe på Vindarnas hus i Övik. Detox. Springer långa rundor längs vattnet. Äter illasmakande fisk och fiberris. Läser dammiga gamla böcker om folk som har det förjävligt: Zola, Steinbeck, Eyvind Johson, Solzjenitsyn. Går och lägger mig tidigt och stiger upp tidigt. Håller mig borta från tobaken och vinets rus. Ett slags kroppslig och spirituell healing. Rogivande. Men till helgen skall jag bli full.

The coastal town they forgot to close down

I morgon flyttar jag till Övik på obestämd tid.
Minns mig för mina goda sidor.

Nu var det 2009

På en avkroksled i Björkelund, stadsdel i Bodens utkant, står att finna Eyvind Johnsons gamla skrivarstuga vari han fick uppslag till flertalet av sina mer betydande verk. Intill stugan ligger även Eyvind Johnsons autentiska utedass där han sket litterära bajskorvar. I skrivarstugan ordbajsade han - i utedasset bajsade han, rätt och slätt. "Hans författarskap var stort, och kanske ibland lite ojämnt" kommenterar internetsajten Wikipedia Eyvind Johnsons författarskap. Detsamma kan sägas om hans petrifierade avföring.

Den gamle och havet

På Reagans testosteronstinna 80-tal – när JAG var ung! – brukade jag och mina bröder följa med min till åren komne morfar i en gammal eka och fiska abborre i Luleå skärgård. ”Sitt still i båten, kärringar!” vrålade morfar ibland, och vi skrattade högt, roade av den excentriske gamle mannens kittlande kvädesord. Såhär i efterhand kan man inte komma ifrån att hans chauvinistiska tirader ur genusaspekt lämnade en del att önska: eller också hade han alzheimers, i enlighet med hans fru, som vid tillkomsten av min yngste bror gratulerade mamma ”för att hon hade fått får”. Vilket är tivelaktigt av helt andra – men i vart fall diagnostiserade - orsaker.

Dagens definition av konst XVI

"Konst är konst!"

- Konstfack

Walk the borderline

Så, vad gissar ni angående Joaquin Phoenixs egendomliga transformation: experimentellt poserande eller riktig galenskap?

Life imitating art

Såg på Saw V och tänkte att sån där våldspornografi är vi tacksamt förskonade i våra vardagliga liv, sedan tittar jag ut genom fönstret och ser att katten klättrat upp i äppelträdet och stuckit in en kloförsedd tass i fågelholken där en liten hjälplös sparv kämpar för att inte bli strimlad; fängslad utan flyktvägar i en dödskub av inoljad furu. Men till skillnad från den moralfilosofiskt patosbundne Jigsaws nyktra kylighet så tycks kattjäveln njuta av det.

Dagens definition av konst XV

"Vad som helst utifrån en given situation eller teori."

- Joakim Kunzelmann

Ett riktigt brev med frimärken

Förr i tiden avsatte man tid för privat korrespondens. Skrev långa smäktande brev till varandra som var ett slags konstnärliga alster i sig. Dagens motsvarighet är väl gästboksinläggen på varandras facebooksidor. Det känns inte riktigt lika äkta tyvärr. Men det kan ju också vara Stig Larssonska fördomar - vad vet jag.

Vår tids rädsla för allvar

Jag minns att jag som dryg tioåring, under rådande fotbolls-VM 1994, läste baksidan av Aftonbladet där de frågade tio människor "på stan" om vad de ansåg utgjorde den huvudsakliga förnöjelsen med fenomenet fotboll. Som siste man var frågan ställd till komikern Henrik Schyffert, som svarade ungefär:

"Jag skiter väl i fotboll. Jag är nöjd så länge folk håller sig borta från gatorna och inte super och slåss."

Jag minns att jag tyckte att det var rätt osympatiskt - ja, faktiskt lite otäckt - sagt av Henrik Schyffert. Femton år senare förstår jag att det nog var vad man i dag kallar för ironi.

Denaturerad prosa

Hehe, skojade förstås med allt det här Twitter-svamlet. Men faktum kvarstår att jag är hjärtligt trött på det här bloggformatet. Hjärtligt trött på mitt eget språk. Hjärtligt trött på långa meningar och kommateringar och semikolon och och. hjärtligt trött på att börja med stor bokstav och sluta med punkt Hjärtligt trött på att uttrycka att jag är hjärtligt trött genom att skriva "hjärtligt trött".

Vill krossa bokstävlarna mellan tänderna. Kanske borde börja skriva haikudikter, bygga om från grunden. Vi snackar skriftspråklig kris. Jag är en humla som plötsligt frågar sig hur han kan flyga med så små vingar. Nu förstår jag dadaisterna. Jolifanto bambla o falli bambla. Blago bung blago bung. Hollaka Hollala. Ba - umf.

Visst är det både substantiellt och underhållande med twittrar?

Går stavgång med morsan

Till middag: fiskburgare & Grolsch

Nyfiken på att se hur många läsare jag tappar med det här projektet

Goodnight Lovers

Jag trodde aldrig jag skulle leva i en värld där Kenneth Branagh spelar Kurt Wallander

Börjar nog twittra i stället

-

Det här med att blogga känns jävligt 2007.

Två saker jag aldrig har förstått

1. Varför ville Al Bundy aldrig ligga med sin fru egentligen? Hon var väl rätt attraktiv, var väl inget större fel med henne? Varför ansträngde han sig hela tiden till sitt yttersta för att undvika sina äktenskapsplikter?

2. Vem lyssnar egentligen på The Hives? "Hives är bra", säger alla. Men vem slår någonsin på stereon och verkligen lyssnar på dem? Kan någon egentligen nån låt av dem förutom de mest uppenbara? Och är The Hives själva medvetna om att de byggt ett luftslott?

GLAD PÅSK!

No time for us

På den avsedda skolan för min praktik finns en särskild click, ett trendigt slags entourage, som har en ganska särpräglad och egen stil - men som egentligen är en enda replika av svenskt 90-tals synthfrisyrer och stjärnor på kinden och svarta jackor och Broder Daniel-pins.

Och det är ju ganska lustigt. Att människorna åldras och byts ut, men indieuniformen består.

Cuz I'm a muthafuckin' P.I.M.P.

Den första nuna som dyker upp när man bildgooglar mitt namn känns representativ.

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen

Företeelsen 'att drömma' är ett uttryck för människans medfödda behov av att konstnärligt gestalta sin existentiella situation, hävdar salig Freud. Och låt gå för det - men det rättfärdigar fan inte att kreti och pleti inbillar sig att det ligger något slags allmänintresse i deras förbannade drömmar.

Det förbryllar mig att det fortfarande, anno 2009, vandrar omkring folk - okopplade på stadens gator! - som bubblande av återhållet fnitter förklarar att de "förresten hade en så sjuuuk dröm i natt som jag bara måste berätta" för att sedan utsätta den oskyldige åhöraren för en objektivt sett fullkomligt jävla ointressant och osammanhängande rövarhistoria som inte sällan innehåller fraser i stil med "och sen träffade jag typ Jonas, fast det var som inte Jonas, fast det var ändå Jonas!" och mynnar ut i en total brist på punchline och poäng som går långt över huvudet på den uttråkade mottagare som ändå inte lyssnade från första början.

Jag lovar - ingen vill höra om era jävla drömmar. För de suger.

Lärarhögskolans Charles Bronson

Eftersom jag är en sådan "loose cannon" i min yrkesroll beslöt jag mig i dag för att försöka kopiera OH-blad i en kopiator som hatar OH-blad. Det ledde till kopiatorns tidiga bortgång. Mina kollegor blev lätt irriterade på min "take no prisoners"-attitude: men jag bara ryckte på axlarna, tände en cigg och blåste rökringar i ansiktet på dem.

Lika som bär?

Dagens definition av konst XIV

"Att fästa fokus på vad som är tidens blinda fläckar"

- Maja Lundgren

I det fria

Jag förutspår två förmodade händelser och en förhoppning angående min levnadsbana.

Förmodade händelser:

1. Att jag vid en punkt kommer bli religiös
2. Att jag kommer börja dricka mitt kaffe med mjölk

Förhoppning:

1. Att jag kommer bilda mig en politisk uppfattning

Den avlidne brittiske dramatikern Harold Pinter var nyss på SVT och pratade om hur USA lägger resten av världen under sig med samvetslösa lögner, han var väldigt övertygande med förtroendeingivande knarrig stämma och tittade nästan hypnotiskt in i kameran, kanske tycker jag också som han? Men samtidigt gillar jag ju USA, främst deras kulturutbud, och då tänker jag alltså på deras filmer och inte deras musik med deras Nickelback och deras Kid Rock.

Harold Pinters manifest påminde om ett parti ur en dikt av Tranströmer som jag tycker om. Minns ni när den här bloggen var tänkt att vara rolig? Det tycks fjärran nu.

____________________________________________

Ett brev från Amerika satte igång mig, drev ut mig
en ljus natt i juni på tomma gator i förstaden
bland nyfödda kvarter utan minne, svala som ritningar.

Brevet i fickan. Osaliga rasande vandring, den är ett
slags förbön.
Hos er har det onda och goda verkligen ansikten.
Det som hos oss mest är en kamp mellan rötter, siffror,
dagrar.

De som går dödens ärenden skyr inte dagsljuset.
De styr från glasvåningar. De myllrar i solgasset.
De lutar sig fram över disken och vrider på huvudet.

Långt borta råkar jag stanna framför en av de nya fasaderna.
Många fönster som flyter ihop till ett enda fönster.
Natthimlens ljus fångas in där och trädkronornas vandring.
Det är en speglande sjö utan vågor, upprest i sommarnatten.

Våld känns overkligt
en kort stund.

Den sorgesamma krönikan juli -07

I går var det på sedvanligt manér fest: inledde med Martin i hans lastbil... Solen sken, satt med fötterna på instrumentbrädan och spanade på birds... Rökte Lucky Strikes och snackade skit... Ville supa ner mig och Martin var förstås på så han köpte väl ett knippe femkommatvåan och jag anlände, och folk anslöt och vi söp, och jag och Martin hade bara sex starköl var vilket förstås inte räckte så vi gick till Per och jag hetsade i mig så många Jägermeistershots jag kunde, hetsade mest av alla faktiskt, sedan gick vi till Olivers tror jag, eller om det var Bränna, nej Olivers var det nog och Toma & co anslöt, och vi hade det ganska trevligt men jag ville förstås ha tag i en dam så jag messade henne och denna gången fann jag henne faktiskt, nykter i och för sig men det var inget som gick upp för mig då. Och jag föreslog att vi skulle träffas för att ”prata” och visst, det gick hon väl med på, under förevändningen att vi just BARA skulle ”prata” och ingenting annat. Så jag smög iväg som jag gjort så många gånger förut och tog en taxi för 250 kronor ut till mitten av ingenstans där hon för närvarande bodde, och vi slog oss ned vid TV:n och försökte ”prata”, jag gullade ansträngt med hennes katter men föreslog ganska snart sängen, vilket det sedermera blev. Och dagen därpå åt vi en enkel frukost ihop klockan sju på morgonen, så otroligt stolpigt och dött och vi har verkligen INGENTING att ”prata” OM, kära du. Låg plikttroget och kramades i soffan framför frukost-TV:n innan panikens demoner smög sig upp bakom min rygg och stack mig med glödgande eldgafflar i baken för att jag skulle sätta fart därifrån. Så jag gick ut på bron och rökte min sista cigarett och ringde en taxi och åkte hem för 250 kronor till och vi sade att vi skulle ses mot kvällen.

Nu ska jag tappa upp ett badkar, skära upp handlederna, och placera mig själv vackert däruti.

Come come nuclear bomb

Och en sak till: för exakt ett år sedan grillade vi mört kött på grönområden i april. 2009 är det snö och helvete. Global warming är således en myt sprungen ur Al Gores missunnsamma hjärna.

I kväll ska jag SUUUUPAAAAAAA!!!!!!!111

Schubertiana

I dag målade jag och eleverna känslor med akvarell på spröda pappersark (det var inte min idé). En träslöjdslärare som ryckts ur sin vanliga undervisning för att hoppa in som hjälpreda uttryckte tydligt sitt missnöje inför eleverna: "Det här är ju bara flum, det leder ju inte till nåt konkret". Sedan visade han en robust hylla i furu som han hade byggt.

Jag förstår att han tycker övningen är rätt fjantig. Men jag vet också - utan all statistik - att för somliga är de där målningarna verkligare än den där hyllan.

Störst av allt är kärleken

Minns ni när jag berättade om det unga multikulturella paret som jag misstänkte idkade älskog i min träningslokal? Det var ju halvt på skoj - men när jag bevistade lokalen för några dagar sedan och kikade in genom persiennerna så såg jag dem faktiskt halvt nakna. Det är alltså sant: de nyttjar gymmet som "knullrum".

Mig gör det ingenting, för kärlek är det vackraste som finns, oavsett vem eller vad man älskar. Jag blir tvärtom lite pilsk - vilket gör att jag tar i lite extra när jag kör mina rotator cuffs.

Sångmö, sjung om den man...

I dag fick jag hoppa in och läsa Odysséen med sjundeklassarna på skolan i Övik. Odysséen - i omarbetad skönlitterär form! Borta var alltså den signifikativa hexametern, och då är frågan om läsningen inte tappar lite av poängen, ungefär som ett godisregn utan godis.

Alltså som ett regn. Ehh.

Babbel

Det enda program på TV-tablån som jag orkar titta på är SVT:s litteraturprogram Babel. Det är både underhållande och stundtals insiktsfullt och har en väldigt sympatisk (och söt!) programledare i författaren Daniel Sjölin.

Man får stifta bekantskap med många sköna excentriker när man tittar på Babel. Förra veckan var Stig Larsson (Stig ja, inte Stieg) där och spydde galla över fördumningen av samhället. "Jag har aldrig i mitt liv läst ett SMS", snäste Stig Larsson stolt - varför det nu skulle räknas som ett hotfullare kommunikationsmedel än något annat.

Men Stig Larsson menade väl att SMS och bloggar och dylika farsoter gör att folk lägger mindre vikt vid sina ord, vilket tydligen skall vara väldigt farligt. Att det å andra sidan kan vara positivt att fler människor vågar och kan och vill uttrycka sig skriftligt - vilket kan bidra till att avdramatisera myten om författaren som en despot över bokstäverna på gudomligt uppdrag från Herren själv - räknades tydligen inte i hans bok.

I dagens program var Daniel Sjölin och hälsade på hemma hos Ulf Lundell, som debuterar som dramatiker. Ulf Lundell var skäggig och spelade Human med Killers för Daniel Sjölin. "Det här bandet är från Las Vegas", kommenterade Lundell, och Daniel Sjölin nickade artigt, som om alla inte redan visste det.

Man måste verkligen bli sjukt isolerad av att sitta i en stuga på Österlen och häcka. Man måste verkligen bli sjukt isolerad av att vara Stig Larsson. Kanske borde de här karlarna SMS:a lite mer så slipper de framstå som världsfrånvända gubbjävlar i sina intervjuer.