Under min mellanstadieperiod utvecklades ett särskilt slags jargong bland mina gelikar som innefattade uttrycket: "Nej, jag skojade bara." Detta uttalades till en början efter att man dragit en vits eller som för att ögonblickligen avdramatisera en dräpande kommentar.
Men sedan började man kväka ur sig det där oavsett vad man talade om. Genom språklig reduktion gick det från "Nej, jag skojade bara" vidare till "nej, ja skoja ba" vidare till "hsksomba" och slutligen även det minimalistiska "sk".
Det kan fortfarande vara svårt att skaka av sig det där "sk" ibland, men man kan uttala det lågt, som en liten viskning för sig själv, så framstår man inte så stollig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det vi alltid trott språkutveckling av människosläktet går bakåt i norrbotten. Från Homo sapiens till Homo habiliis.
SvaraRaderaDetta var något även jag utvecklade i mellanstadiet. Det var inte förän jag lämnade hemstaden som jag insåg att människor tyckte det var smått irriterande och mycket förvirrande att tala med något som motsade varje mening med "ja´ skoja ba´". Men jag skojade en hel del, det ska sägas.
SvaraRaderaHehe. Jo, jag har hört talas om att samma fenomen även uppstått på andra platser än min hembygd
SvaraRaderatror det ligger latent i kroppen tills hormonerna kommer jävligt ur balans, då poppar det upp. Som finnar och vid samma ålder.
SvaraRadera