Så såg jag slutligen 2012, och den var ju förstås på pricken så strömlinjeformad som man föreställt sig - men aldrig har jag upplevt att en film fått stående ovationer från en hel biopublik förut!!!
Å andra sidan var det bara jag och Johan i salongen - vilket gjorde att man tryggt kunde hänge sig åt sådana ironiska gester, och även kasta snus i taket och dylika grabbigheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar