No time for us (sms)

Martin:
Skriver en ganska intressant läslogg där jag applicerar begrepp från boken på mig själv utifrån min roll i gamla gänget. Du omnämns som "han som kan ta skämt om sin döde far".
Gustaf:
Spännande, berätta mer
Martin:
Jag skriver om inkongruensen mellan mitt idealjag och mina faktiska upplevelser. Hur jag skapade en dålig stämning inom gruppen genom att hävda att man kunde skämta om allt. Hur det bästa som fanns var att kunna ta skämt. Att du och jag tog skämt om våra pappor som alibi. Att jag bedrog mig själv. Att det ledde till en infekterad stämning med neddragning och okamratskap. Att självreflexion gjort att jag nu kan erkänna att jag inte kan ta skämt om allt. Att jag försöker skapa bättre stämning men att jag som upphovsman till motsatsen gett dig rätt till ytterligare uttag på karmakontot, men att min självkännedom ändrats och att jag kan ta att saker gör ont utan att försöka starta krig. Men samtidigt att det råder inkongruens mellan mitt idealjag som tycker att man inte ska dra ner och mina faktiska upplevelser av att jag ändå gör det. Typ.
Gustaf:
Oj, det lät insiktsfullt och intressant. Det stämmer ju att vi historiskt sett satt löjligt mycket värde i att skämta om allt. Särskilt under silentiumtiden. Skriv om den. Hehe.
Martin:
Nja. Måste runda av. Ordbajsar lite på slutet. Om en vänskapskrets som går en ljus framtid till mötes. Jag vet ju att det är kört för oss.
Gustaf:
Alltid ska du dra ner.