Om det skiter sig med den här lärarbanan så ska jag nog bli lantmätare. Känns soft och naturnära; bara glida runt på landet i en tjänstebil och stega upp nån jävla åker. I min lantmätarroll skall jag iklä mig oklanderlig kostym och cylinderhatt - "åhå, nej men se - är det inte Lantmätare Borsgård!" - och bete mig allmänt överlägset mot lokalbefolkningen. Mitt förvånansvärt dåliga handlag med de enkla människorna kombinerat med en uttalad brist på respekt för landsbygdens sedvanor kommer ganska snart att sticka i ögonen på byns äldste. När det sedan framkommer att jag vänslats med amman till prästens förstfödde son drivs jag strax på flykt av den fackelförsedda pöbeln likt ett synnerligen välklätt Frankensteins monster. Jag söker då min tillflykt i barrskogen, och börjar efterhand att kommunicera med mina vänner: myrorna. Med tiden blir myrorna mina slavar och jag själv en levande vandringssägen - "The Ant King" - som ingen tror ett skit på förrän den ödesdigra augustinatt jag slår tillbaka mot byn i ett mytomspunnet blodbad...
Men mest troligt blir jag väl bara en avmätt och kaffesörplande lärare i mängden; utan cylinderhatt (fast med dålig andedräkt).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar