Mitt problempapper blev fantastiskt roligt

Jag har valt att ge min uppsats den underfundiga titeln "Ordets praktik" - dels som en ingång till att resonera kring vem som "äger" ordet när det handlar om fiktiva karaktärer, och dels som en putslustig ordvits på "Mordets praktik". Inledningen kallar jag "En skugga får liv" vilket även den har en förtjusande dubbelmening; det är både ett citat ur Ekmans bok samt ett slags föraning om hur mina egna ord omsätts från medvetandeströmmen till praktisk handling på papperet. Syftet kallar jag för "Den ideale läsaren" vilket är ett kapitelnamn från "Mordets praktik" tillika en symbol för mig, uppsatsskrivaren, som en ideal läsare (om det existerar en sådan?) med mitt analytiska artilleri av teorier och referensmaterial. "Att vilja är att kunna välja" skriver Söderberg i Doktor Glas och det är finurligt nog även namnet på min materialdel, där jag själv förtvivlat söker kratta en rak gång i den litterära blomjorden. Söderberg skriver också att "Liv är handling" vilket namnger min metoddel: nog snackat, nu sätter vi i gång! Självaste analysen får namnet "Den allvarsamma leken" - även det en passning till Söderberg - eftersom att fokus kommer att ligga på just huruvida konsten och skönlitteraturen är en fri och laglös skapandelek, eller om den har ett allvarsamt ansvar att förhålla sig till vissa moraliska riktlinjer eller ej. Sammanfattningen får namnet "Mig gick livet förbi" - några av romankaraktären Tyko Glas skälvande sista ord - tillika ett uttryck för uppsatsförfattarens känsla av tomhet och otillräcklighet när resonemangen är utlagda men alla världens stora frågor förblivit olösta. Möjligtvis också en allegori för det fryntliga adventsfirande som gick uppsatsförfattaren förlorat de sena kvällar han satt fördjupad i sin litteratur medan den bekymmerslösa pöbeln sjöng julens lov utanför hans studentlägenhetsfönster.