Den första snön har strösslat Umeå, påpälsade människor raskar genom rusket, frostnupna blad på buskarna. Litet kallt; katten tvekar i trapphuset inför sin morgonpromenad. Jag tvekar inte - för mig gäller utevistelse. Efter några tuffa dagar hemmastädes har jag återvänt till livet. Det har inte sidensvansarna som flyger mot vårt fönster i fyllan, druckna av senhöstens sista rönnbär. Nu skall jag ut och begrava fem stupade hjältar: synd på så rara ärtor! Sedan promenad, fylla på fågelbordet och kolla om igelkotten bäddat ner sig, sedan vidare ner till stan för att köpa en halva gin och placera mig bland polarna i sjuans busskur och gagga till sena kvällningen.
Vilken dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar