Men det är så jävla fegt att ge sig av

En känsla jag kan njuta av är att jag bara äger skit. Min TV är nästan parodiskt föråldrad, jag innehar i princip inga inredningsdetaljer och jag sover i samma säng sedan högstadiet. Jag är förvisso delägare i kollektivets Myrorna-inköpta möblemang, men det utgörs av skeva stolar och 70-talssoffor med urindoft och det skulle inte bekomma mig ifall allt en dag gick upp i rök (förutom att det vore lite jobbigt att sitta på golvet och äta).

Det finns en frihet i att bära äga skräp. Förmodligen något slags Kerouacsk - åhå, sicket konsonantkluster! - romantik om att närhelst man känner för det kunna bränna iväg längs huvudleden och lämna alla prylar och en eventuell hustru med barn bakom sig.

Men det är klart - min dator skulle jag nog sakna. Kerouac tog visserligen amfetamin, men han blev aldrig hooked on Facebook (Facehooked?).