En stilla bön om lugn igen

... Och Jesus Kristus så hjärtligt trött jag är på dramatik (den reella dramatiken alltså - den dramatik som äger rum på kringdraperade scener kan jag fortfarande köpa) och känslan av att ha blivit typecastad i livets dystra teater; ni kan gott fortsätta mima er genom era method actor-manér och suffleras slitna repliker som man inte behöver manuskript till vid det här laget men jag tror faktiskt jag skall försöka byta roll i detta sorgespel för jag tycks alltmer som en gråtande clown i varats fåfängeliga fars.

Nu är det uppsatsskrivning i skolan igen, sånt är roligt. Förra december satt jag i mitt studentrum med golvet täckt av Tranströmsk lyrik på ett sätt som faktiskt inte var utstuderat men rätteligen kunde uppfattas så. Nu är emellertid lägenheten större och Tranströmer jääävligt 2008. Vad skall man nu förkovra sig i?