Sagan slutar sällan lyckligt för folk förhastar om saker de ser

Steg upp i vargtimman, begov mig till jobbet. Ingen var ännu kommen så jag fick vackert slå läger i trapphuset. Man har extremt låg trovärdighet när man drönar i ett trapphus; folk tog omvägar runt mig som vore jag en smittsam farsot. Jag ville ställa mig upp och skrika att jag liksom dem brukade vara en hederlig man, som slutligen fallit på eget grepp, och nu straffades jag hårt för min påpasslighet. "Gå en mil i mina skor, era vällustingar!" ville jag gråta och räcka allmänhetens jury mina väderbitna loafers. Men det hade förmodligen avfärdats som vagabondens ömkliga klagosång.

... Och när jag äntligen får min upprättelse och höjer huvudet lagom stolt för att äntra arbetsplatsen så frågar chefen om jag kan tänka mig att klä ut mig till clown och dela ut glass och kortlekar på Ica Ålidhem. Så röjdes till sist alla tvivel om vad jag verkligen är värd.