Det kinesiska rummet

Jag läser medvetandefilosofi nu, det är ett nagelfarande av oväsentligheter, det känns ungefär lika relevant som att blåsa liv i den till döddagar ältade diskursen HETERE-PANNKAKER-ÄLLÄ-PLÄTTAR (se där, ännu en pannkaksblogg!) fast nu är jag förstås onödigt frank och orättvis, det medges, det kommer ju alltjämt vara en ständig källa till förundring hur vår mun kan säga VÄLKOMMEN medan hjärnan tänker DRA ÅT HELVETE, men huruvida tanken ligger i det immateriella mentala (själen??? OMG) eller i avsexualiserade synapser förblir naturligtvis en gåta obesvarad, men å andra sidan kommer vi aldrig få veta vad Bill Murray viskade till Scarlett Johansson heller ("is it called pancakes or spots?", månne) men det förhindrar inte att det finns nåt slags värde i att spekulera i skiten.