Under kuddarna i mitt kollektivs vardagsrumssoffa har det en längre tid legat en krokig, kvarglömd gammal cigarett. Ingen har med säkerhet kunnat fastställa hur länge cigaretten residerat i soffan; ingen har väl i ärlighetens namn velat veta. Tanken på alla hundratals svettiga rövar som suttit och fjärtat ovanpå den där giftpinnen är en bild man helst slår bort. Det har dock inte heller känts rätt att kasta bort ciggen; lite skämtsamt har vi valt att benämna den 'Nödraketen', och menat att om man är riktigt desperat efter tobak nån gång - eller om självhatet känns osedvanligt stort - så kan man tända den lille gynnaren, månader av strösslande med olika människors bajspartiklar till trots.
I går natt kom jag hem från krogen och var förbaskat röksugen. Mitt utlåtande? En sträv, men inte helt oäven, ton av muskot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar