Nej, det var inte bra så

"Eskil sitter ensammen med sin uppvärmda Findus fisklåda vid matbordet. Mot väggen tickar en gammal moraklocka. Det var en gåva från hans hustru, men det är längesedan nu. Eskil häller upp lite mjölk i ett solkigt duralexglas. Den är härsken; små vita flagor simmar omkring på ytskiktet. Eskil suckar. Marianne brukade alltid vara den som handlade mjölk. Men det är längesedan nu."

... Och svårare än ovanstående - i all hast freestylade - parti blir det inte om man vill skriva en "samhällskritisk" och "diskbänksrealistisk" skitbok i stil med Lena Anderssons Var det bra så? eller Jonas Gardells Så går en dag ifrån vårt liv och blablablablabla.

Och PANG! - så är man en samtidskännare av rang, med öga för de små detaljerna, för de enkla liven, de enkla människorna. Och aldrig har litteratur varit ett sådant pretentiöst effektsökeri, ett sådant utstuderat insparkande av öppna dörrar - för vem fan tycker inte synd om en änkeman med gammal mjölk i kylskåpet?

Vem-som-jävla-helst kan skriva en sån där bok. Om i princip vad-som-jävla-helst. Bara man slänger in lite tickande moraklockor. Men mitt förslag är att faktiskt ha en historia att berätta i stället.