Alla borde för övrigt läsa Lundells Saknaden, i alla fall de nittio första sidorna, för en gripande studie av en konstnärs spritstänkta, skilsmässoförorsakade haveri.
"Se upp, Flourian, den där sorgsenheten kan stanna kvar hos en man när man är så gammal som vi, den blandar upp sej med en viss sorts bekväm uppgivenhet och så blir det livsluft av skiten, vardag, man är stämd i moll och tror att det är sån man är, men man har bara dragit sej undan, det är allt, man har blivit lat i sin nedstämdhet. Men vi är glada mänskor du och jag, det är alla, men man måste orka lite också."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar