Jag har ätit pannkaka

I dag ringde jag min mamma. Hon svarade "mamma" i telefonen. Undra om hon gör det vem som än ringer? Tror hon att hon heter mamma? Jag är fortfarande väldigt, väldigt sjuk och det går ut över min livslust. Dessutom har jag mer och mer börjat inse att denna blogg kommer att sabotera mina framtida utsikter att få jobb. Det känns beklämmande. När jag var ung var internet någonting nytt, man hade inte förstått hur det fungerade ännu och fick således aldrig lära sig om farorna med att bjuda ut sitt liv till offentlig åskådan. Synd, det har förstört mitt liv. Läser inlägg från 2007 och undrar vilken jävla idiot som skrivit det där. Nåväl. Skolan är tillfälligtvis intressant. En forskningsinriktad höst - kanske ska jag bli forskare i stället? (jag är ju bra på att skriva hemtentor). Vi har en hel del Ringby. Jag tror inte riktigt jag var redo för honom våren 08; hans tirader om det Beckettska påpekandet om det rutiniserade livet gick liksom över huvudet på mig då. Men nu uppskattar jag honom på ett annat plan, kanske har jag ändå blivit lite klokare? Nu kommer förresten filmatiseringen av McCarthys The Road. De tycks ha förvandlat den från en spröd och språkligt minimalistisk historia om en ömsint far/son-relation till en tramsig actionfilm med Aragorn i huvudrollen. Den verkar sämst. Hejdå.