Det slog mig just vilka trucklaster av kvasiintellektuell rappakalja som dagligen måste idisslas i studentkorridorer och studentkollektiv Sverige (världen) över och sedan kräkas ut ospjälkad över middagsbord och kaffekonversationer; i nio fall av tio så troget plankad och okritiskt godtagen från kurslitteraturen att man fortfarande kan se ISBN-numret bland nudlar och havregryn och dylik stereotyp studentmat.
Men så kanske det bör vara, och kanske för det något gott med sig, och Gud vet att jag tvår mina händer jag med, och kanske är det bättre att vi pratar sådan universitetsindoktrinerad smörja än att vi diskuterar Färjan-Håkans exodus från den kommersiella TV-tablån.
Fast - å tredje sidan - är det "bättre att tala strunt med egna ord än att tala sanning med andras", enligt Raskolnikovs polare i Brott och straff (en roman jag, i min tur, idisslat duktigt - och så förtjusande ironiskt det blev att avrunda med detta ociterbara citat!).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar