I dag var jag i min storebrors källare och letade igenom fars gamla skrivargömmor. Där fanns mestadels dagböcker, ett antal egenskrivna pjäser och romanutkast av skiftande kvalitet, samt en shitload av böcker. Med tillförsikt började jag påta i denna litterära blomjord, och nickade instämmande åt innehållet... En hel del Hemingway... Miller... Strindberg... Åhå, Selma Lagerlöf...
Och så låg den plötsligt där; spefullt dödskallegrinandes åt mig i all sin Agneta Sjödinska, snabbköpsfilosofiska prakt:
Paulo Coelho - Alkemisten.
Jag packade snabbt ihop lådorna och lämnade källaren. Stegen i stentrappan upp mot entréplan stampade rytmen till den vedervärdiga sanning som gång efter annan malde i mitt desillusionerade huvud. Jag har ingen far.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
pah, du har ju själv ägt ett exemplar av den boken.
SvaraRaderasådan far, sådan son
SvaraRaderanog är det så alltid. kan tänka mig att det var mycket "a drigga, drigga" från farsan din.
SvaraRadera