När man utvärderar 1900-talets filosofiska tänkare är det nog Ludwig Wittgenstein som i slutändan framstår som allra mest rock n' roll. Wittgenstein var bångstyrig och otrevlig, dissade filosofiska traditioner, svängde sig med kryptiska aforismer och sade åt samtida filosofer att det var lönlöst för dem att nånsin förstå vad han menade.Mest rock n' roll var dock när han i samband med sitt ungdomsverk Tractatus Logico-philosophicus (1922) hävdade att han i och med denna löst filosofins uppgift och drog sig undan till en enslig bergsby (dryga tio år senare återvände han dock för att konstatera att hans tidigare verk var käpprätt åt helvete fel, men den fadäsen utelämnar vi).
Wittgenstein skall ha credd för att han stack ut hakan på detta sätt: publicerade sitt verk och därefter ansåg över två tusen års filosofi löst, och ytterligare spekulation överflödig. Det får mig att tänka på några textrader från Dr. Dre när han släppte albumet 2001 på skivbolaget Aftermath Entertainment:
"This is the millenium of Aftermath
Ain't gonna be nuthin' after that
So give me one more platinum plaque
Then fuck rap - you can have it back"
Jävligt Wittgenstein, asså.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar