Nu åker vi söderut på bara ett par timmar: öl, nubbe och sill är införskaffat. Jag tycker ganska mycket om sill, men försöker att inte göra en alltför stor grej av det. Varför? Därför att jag inte vill sticka ut hakan på något sätt. Därför att folk blir så fientliga när man gör grejer av saker. Därför att jag inte vill försätta mig i en position där folk känner att de inte vill ge vatten på min kvarn, och därav måste inta ett defensivt förhållningssätt mot mig.
Men frågan när det kommer till maträtter som sill, kräftor - ja, framför allt surströmming! - är ju egentligen vad som är mest störande: 1) Folk som hetsar jävligt mycket om hur jävla gott det är med surströmming, som gärna vill att ALLA I DERAS NÄRHET ska ha klart för sig att här har du att göra med en rejäl jävla kvinna/ karl, som förmår avnjuta denna fisk, men som tycks njuta mer av akten surströmmingsätande än smaken av maträtten, eller 2) Folk som i vuxen ålder ondgör sig över den "uräckliga stanken" och gnäller om "uuuh hur kan man äta rutten fisk" och håller för näsan och viftar med händerna och i slutändan får sitta vid barnbordet och äta Denniskorv med skitungarna. Eller så är det sådana som jag, som inte törs välja sida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Alltså Gustaf, det är bara SÅÅÅ gott med surströmming! Jag älskar surströmming, det vet mina vänner. Och vet du vad jag ska äta just i helgen? Vet du det? Va? Vet du det? Jo, jag ska faktiskt äta just den här underbara fisken som ni kallar surströmming. Jag kallar den munguld! Här har du en riktigt rejäl kvinna. Och hör sen!
SvaraRaderaDissar du mig för att jag gillar sill och skriver ärligt att jag gillar sill i min blogg? Du skäms nog lite över att du gillar sill.
SvaraRadera